sambor-intehär

Nu har jag varit ensam i huset i flera dagar...

 Först var det skönt.... Sen var det trist... Nu vill jag bara att ni ska KOMMA TILLBAKA!!!!

 Jag har förresten hittat en ny lägenhet. Den ligger på Amiralsgatan mittemot Tangopalatset och där kommer jag att flytta in i augusti!

Men, jag hoppas att jag är välkommen att hälsa på på Palmgatan 11b i alla fall!!!

 /marika

Min stora idol besökte jag idag på en utställning på Kulturhuset. ASTRID LINDGREN!!! Spenderade två timmar på utställningen och kom därifrån svårt inspirerad. Jag vll vara lika tuff som henne!!!  "Ibland måste man göra saker man inte vågar, annars är man ingen människa bara en liten lort." Jag vill också skriva ett långt inlägg i form av en saga för att klaga på marignalskatten, vill också spela poker men min bästa kompis, skriva böcker om barn och hur bra de är, sjunga sånger om pigornas sexliv och ärligt kunna säga att jag inte är rädd för döden. Men mest av allt vill jag klättra i träd med min bästis efter att jag fyllt 70....... Bara en sån sak.

Så fort jag kom innanför tröskeln på palmgatan kände jag att det här, det är hemma. Jag var väldigt sentimental över att lämna Sydafrika och alla människor vi träffat där, men väl framme i vårmalmö som också det är fullt av härliga fina vänner - mina vänner! - kändes det inte pjåkigt alls. Jag har en skön känsla av att var jag än befinner mig just nu så är det ett bra ställe att vara på.

Det mesta beror ju faktiskt på sällskapet. Och än så länge har jag inte tvingats separera från min siamesiska vän Karin,vi bor nu båda i vardagsrummet vilket betyder att hon är det första jag ser på morgonen och det sista innan jag ser innan jag somnar på kvällen, vännerna börjar sakta men säkert komma hem från sina äventyr ute i världen, och jag vet inte om det är bara idag eller om det är bara jag, men jag är nog den lyckligaste Anna Glas som den här världen vet av just nu.

Det är inte utan att jag känner mig lite religiös, så mysglad är jag (märker att jag blir rörd över allt är så vackert och nästan hör mig själv likt Carola tacka livet med ett gnistrande jesus-sken i ögonen). Lite folköl i folkets park på det här och jag är hemma.

Kasta in en person i en torktumlare, välj program och vänta tills programmet avslutats. Ta sedan ut personen ur torktumlaren och be henne att gå rakt. Det skulle inte gå, eller hur? Den personen känner jag mig som nu. Som att jag har tagit mig igenom ett program på torktumlaren. Vet inte ifall jag ska skratta eller gråta, gå framåt och vingla och hoppas på att det gå över, eller sätta mig ner och vänta tills jag kan gå rakt. Vet inte vilket som är upp eller ner och höger och vänster har också blivit lite luddiga begrepp. Eftersom jag inte vet upp eller ner, eller höger och vänster, så blir jag sittandes på en stol och funderar på ifall jag ska ta mig för något och om jag skulle göra det hur det skulle gå till. Det kanske ska vara så här att komma hem - vad vet jag?

shoooh. sa hade vara stressade svenskhjarnor antligen borjat anpassa sig till african time. Det innebar att vara hjarnor inte borjar producera stresshormoner och inga farargliga ogonbryn hojs nar man vantar massor med timmar trots att man bestamt en exakt tid. For att vara helt arliga sa borjar vi bli riktigt bra pa african time, da vi numer lugnt sasar runt pa Maputos gator utan att ha brattom eller att ha en aning om vad klockan ar eller vad vi borde gora eller vara. Fint. Jorden snurrar lite saktare och det kanns som att det egentligen inte ar sa mycket som maste goras. Men sa hade vi en plan for dagen, vi skulle bege oss till on Inhaca for lite glassigt bad och solande. Sa vi klev upp tidigt imorse och skulle bege oss till hamnen varifran baten skulle avga kl 07. Halv atta ar vi dar, i god tid african time raknat. Vi ser baten langst ut pa bryggan och medan vi lufsar ut pa bryggan hinner baten kasta loss och glida ivag. Snopet? Dagens laxa: nar nagon ser dig, spring, african time raknas bara nar man inte syns. Svensk artighet tar dig ingenstans!

Fotterna ar harda av allt traskande i staden men huvuet ar lagom mosigt av varmen och det kanns bara bra. Men visst - turist, rakt igenom. Anna bestaller en sallad, tror hon, men far in en stor limpa med en massa smalt ost pa. Vi forsoker for tionde gangen saga till servitoren att vi vill bestalla en kaffe med mjolk och han upprepar for elfte gangen att de inte har nagon mjolk. Tygforsaljaren prutar sjalv ner priset at oss - antagligen for att han tycker att vi verkar sa jakla tappade - man kan ju inte lura de som inte ar helt hundra. Svart att hantera for flickor med koll. Vi har saknat Lisa manga ganger, inte bara for hennes sprakkunskaper, men till viss del far man val erkanna. Kroppspraket daremot, har vi utvecklat....  Body talking, karlek behover inga ord!

Fnitter och varme fran tre toser i Maputo.